Cyber Resilience Act 2023/2841 SV

1. Senast den 8 september 2024 ska den interinstitutionella cybersäkerhetsstyrelse som inrättas enligt artikel 10, efter samråd med Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa) och efter att ha fått vägledning av CERT-EU, utfärda riktlinjer för unionens entiteter i syfte att genomföra en första översyn av cybersäkerheten och inrätta en intern ram för hantering, styrning och kontroll av cybersäkerhetsrisker enligt artikel 6, utföra mognadsbedömningar av cybersäkerheten enligt artikel 7, vidta riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet enligt artikel 8 och anta cybersäkerhetsplanen enligt artikel 9.

2. Vid genomförandet av artiklarna 6–9 ska unionens entiteter beakta de riktlinjer som avses i punkt 1 i den här artikeln samt relevanta riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 11 och 14.

Artikel 8

Riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet

1. Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast den 8 september 2025 ska varje unionsentitet, under överinseende av den högsta ledningsnivån, vidta lämpliga och proportionella tekniska, operativa och organisatoriska åtgärder för att hantera de cybersäkerhetsrisker som identifierats inom ramen, och för att förebygga eller minimera effekterna av incidenterna. Med beaktande av den senaste utvecklingen och, i tillämpliga fall, relevanta europeiska och internationella standarder, ska dessa åtgärder säkerställa en säkerhetsnivå för nätverks- och informationssystemen i hela IKT-miljön som står i proportion till cybersäkerhetsriskerna. Vid bedömningen av dessa åtgärders proportionalitet ska vederbörlig hänsyn tas till unionsentitetens grad av exponering för cybersäkerhetsrisker, dess storlek samt sannolikheten för att incidenter ska inträffa och deras allvarlighetsgrad, inbegripet deras samhälleliga, ekonomiska och interinstitutionella konsekvenser.

2. Unionens entiteter ska vid genomförandet av riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet behandla åtminstone följande specifika områden:

a)	Cybersäkerhetspolicy, inbegripet åtgärder som behövs för att nå målen och prioriteringarna enligt artikel 6 samt punkt 3 i den här artikeln.

b)	Strategier för analys av cybersäkerhetsrisker och informationssystemens säkerhet.

c)	Policymål för användningen av molntjänster.

d)	Cybersäkerhetsrevision, när så är lämpligt, vilket kan inbegripa en bedömning av cybersäkerhetsrisker, sårbarhet och cyberhot, och penetrationstester som regelbundet utförs av en betrodd privat leverantör.

e)	Genomförande av rekommendationer från de cybersäkerhetsrevisioner som avses i led d genom cybersäkerhetsuppdateringar och policyuppdateringar.

f)	Organisation av cybersäkerhet, inbegripet fastställande av roller och ansvarsområden.

g)	Förvaltning av tillgångar, inbegripet inventering av IKT-tillgångar och IKT-nätverkskartografi.

h)	Säkerhets- och åtkomstkontroll för personal.

i)	Driftssäkerhet.

j)	Kommunikationssäkerhet.

k)	Förvärv, utveckling och underhåll av system, inbegripet strategier för hantering och redovisning av sårbarheter.

l)	Strategier, om möjligt, för insyn i källkoden.

m)	Säkerhet i leveranskedjan, inbegripet säkerhetsrelaterade aspekter som rör förbindelserna mellan unionsentiteten och dess direkta leverantörer eller tjänsteleverantörer.

n)	Incidenthantering och samarbete med CERT-EU, såsom underhåll av säkerhetsövervakning och loggning.

o)	Hantering av driftskontinuitet, exempelvis hantering av säkerhetskopiering och katastrofhantering samt krishantering.

p)	Främjande och utveckling av program för utbildning, kompetens, ökad medvetenhet, övning och fortbildning inom cybersäkerhet.

Vid tillämpningen av första stycket led m ska unionsentiteter ta hänsyn till de sårbarheter som är specifika för varje direkt leverantör och tjänsteleverantör och den övergripande kvaliteten på produkterna och deras leverantörers och tjänsteleverantörers cybersäkerhetspraxis, inbegripet deras förfaranden för säker utveckling.

3. Unionens entiteter ska vidta åtminstone följande riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet:

a)	Tekniska arrangemang för att möjliggöra och upprätthålla distansarbete.

b)	Konkreta åtgärder för att närma sig nolltillitsprinciperna.

c)	Användning av flerfaktorsautentisering som standard i nätverks- och informationssystem.

d)	Användning av kryptografi och kryptering, särskilt totalsträckskryptering samt säkra digitala underskrifter.

e)	Om möjligt, säker röst-, video- och textkommunikation samt säkra nödkommunikationssystem inom unionsentiteten.

f)	Proaktiva åtgärder för att upptäcka och avlägsna sabotageprogram och spionprogram.

g)	Inrättande av säkerhet i leveranskedjan för programvara genom kriterier för utveckling och utvärdering av säker programvara.

h)	Upprättande och antagande av utbildningsprogram för cybersäkerhet som motsvarar de föreskrivna arbetsuppgifterna och den förväntade kapaciteten hos den högsta ledningen och personalen inom unionsentiteten med uppdrag att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning.

i)	Regelbunden utbildning i cybersäkerhet för personalen.

j)	Om relevant, deltagande i riskanalyser av sammankopplingar mellan unionens entiteter.

Förbättrade upphandlingsregler för att underlätta en hög gemensam cybersäkerhetsnivå genom

i)	att undanröja avtalsmässiga hinder som begränsar informationsutbytet från leverantörer av IKT-tjänster om incidenter, sårbarheter och cyberhot med CERT-EU,

ii)	att införa avtalsenliga skyldigheter att rapportera incidenter, sårbarheter och cyberhot samt att ha lämpliga mekanismer för hantering och övervakning av incidenter.

Artikel 9

Cybersäkerhetsplaner

1. Som en uppföljning av slutsatsen från den mognadsbedömning av cybersäkerheten som utförts enligt artikel 7 och med beaktande av de tillgångar och cybersäkerhetsrisker som identifierats i ramen samt de riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet som vidtagits enligt artikel 8, ska varje unionsentitets högsta ledningsnivå godkänna en cybersäkerhetsplan utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter senaste den 8 januari 2026. Cybersäkerhetsplanen ska syfta till att öka unionsentitetens övergripande cybersäkerhet och ska därigenom bidra till att förbättra en hög gemensam cybersäkerhetsnivå inom unionsentiteterna. Cybersäkerhetsplanen ska omfatta åtminstone de riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet som vidtagits enligt artikel 8. Cybersäkerhetsplanen ska ses över vartannat år, eller mer frekvent vid behov, efter de mognadsbedömningar av cybersäkerheten som gjorts enligt artikel 7 eller en annan betydande översyn av ramen.

2. Cybersäkerhetsplanen ska omfatta unionsentitetens cyberkrishanteringsplan för större incidenter.

3. Unionsentiteten ska överlämna sin färdiga cybersäkerhetsplan till den interinstitutionella cybersäkerhetsstyrelse som inrättas enligt artikel 10.

KAPITEL III

INTERINSTITUTIONELL CYBERSÄKERHETSSTYRELSE

Artikel 12

Kontroll av efterlevnad

1. IICB ska i enligt artikel 10.2 och artikel 11 effektivt övervaka hur unionens entiteter genomför denna förordning och antagna vägledningar, rekommendationer och uppmaningar till åtgärder. IICB får begära den information eller dokumentation som är nödvändig för detta ändamål från unionens entiteter. Vid antagande av efterlevnadsåtgärder enligt denna artikel, om den berörda unionsentiteten är direkt företrädd i IICB, ska denna unionsentitet inte ha rösträtt.

2. Om IICB konstaterar att en unionsentitet inte har genomfört denna förordning på effektivt sätt eller de vägledningar, rekommendationer eller uppmaningar till åtgärder i enlighet därmed får den, utan att det påverkar den berörda unionsentitetens interna förfaranden och efter att den berörda unionsentiteten har fått möjlighet att framföra sina synpunkter:

a)	lämna ett motiverat yttrande till den berörda unionsentiteten med konstaterade brister i genomförandet av denna förordning,

b)	efter samråd med CERT-EU ge vägledningar till den berörda unionsentiteten för att säkerställa att dess ram, riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet, cybersäkerhetsplan och rapportering är i överensstämmelse med denna förordning inom en angiven period,

c)	utfärda en varning för att åtgärda konstaterade brister inom en angiven period, inbegripet rekommendationer om ändring av de åtgärder som antagits av den berörda unionsentiteten i enlighet med denna förordning,

d)	utfärda ett motiverat meddelande till den berörda unionsentiteten, i händelse av att brister som konstaterats i en varning som utfärdats enligt led c inte åtgärdats i tillräcklig utsträckning inom den angivna perioden,

utfärda

i)	en rekommendation om att en revision ska utföras, eller

ii)	en begäran om att en revision ska utföras av en tredje parts revisionstjänst,

f)	informera, i tillämpliga fall och inom ramen för sitt mandat, revisionsrätten om den påstådda bristande efterlevnaden,

g)	utfärda en rekommendation om att alla medlemsstater och unionsentiteter inför ett tillfälligt stopp för dataflöden till den berörda unionsentiteten.

Vid tillämpning av första stycket c ska varningens målgrupp begränsas på lämpligt sätt, när så är nödvändigt med tanke på cybersäkerhetsrisken.

Varningar och rekommendationer som utfärdas enligt första stycket ska riktas till den berörda unionsentitetens högsta ledningsnivå.

3. Om IICB har antagit åtgärder enligt punkt 2, första stycket a–g ska den berörda unionsentiteten lämna uppgifter om de åtgärder som vidtagits och insatser som gjorts för att åtgärda de påstådda brister som IICB konstaterat. Unionsentiteten ska lämna in dessa uppgifter inom en rimlig tidsperiod som ska fastställas i överenskommelse med IICB.

4. Om IICB anser att en unionsentitet på ett ihållande sätt överträder denna förordning till direkt följd av handlingar eller försummelser från en tjänsteman eller annan anställd i unionen, inbegripet på högsta ledningsnivå, ska IICB begära att den berörda unionsentiteten vidtar lämpliga åtgärder, bland annat begära att den överväger disciplinära åtgärder i enlighet med de regler och förfaranden som fastställs i tjänsteföreskrifterna och andra tillämpliga regler och förfaranden. För detta ändamål ska IICB överföra nödvändig information till den berörda unionsentiteten.

5. Om unionsentiteter meddelar att de inte kan hålla de tidsfrister som anges i artiklarna 6.1 och 8.1 får IICB i vederbörligen motiverade fall, med beaktande av unionsentitetens storlek, godkänna en förlängning av dessa tidsfrister.

KAPITEL IV

CERT-EU

Artikel 14

Vägledningar, rekommendationer och uppmaningar till åtgärder

1. CERT-EU ska stödja genomförandet av denna förordning genom att utfärda

a)	uppmaningar till åtgärder som beskriver brådskande säkerhetsåtgärder som unionens entiteter uppmanas att vidta inom en fastställd tidsram,

b)	förslag till IICB om vägledningar som riktar sig till alla eller en del av unionens entiteter,

c)	förslag till IICB om rekommendationer som riktar sig till enskilda unionsentiteter.

Med avseende på första stycket a ska den berörda unionsentiteten, utan onödigt dröjsmål efter att ha mottagit uppmaningen till åtgärder, informera CERT-EU om hur de brådskande säkerhetsåtgärderna tillämpades.

2. Vägledningar och rekommendationer kan omfatta

gemensamma metoder och en modell för att bedöma unionsentiteternas nivå av cybersäkerhetmognad, inbegripet motsvarande skalor eller nyckelprestandaindikatorer, som används som referens till stöd för en kontinuerlig förbättring av cybersäkerheten i unionens entiteter, och som underlättar prioriteringen av cybersäkerhetsområden och cybersäkerhetsåtgärder med beaktande av entiteternas cybersäkerhetsstatus,

b)	arrangemang för eller förbättringar av riskhanteringen för cybersäkerhet och riskhanteringsåtgärderna för cybersäkerhet,

c)	arrangemang för mognadsbedömningar av cybersäkerhet och cybersäkerhetsplaner,

d)	när så är lämpligt, användning av gemensam teknik, arkitektur, öppen källkod och tillhörande bästa praxis i syfte att uppnå interoperabilitet och gemensamma standarder, inbegripet en samordnad strategi för säkerhet i leveranskedjan,

e)	när så är lämpligt, information för att underlätta användningen av instrument för gemensam upphandling i fråga om inköp av relevanta cybersäkerhetstjänster och cybersäkerhetsprodukter från tredjepartsleverantörer,

f)	arrangemang för informationsutbyte enligt artikel 20.

Artikel 16

Ekonomiska frågor och personalfrågor

1. CERT-EU ska integreras i den administrativa strukturen vid ett av kommissionens generaldirektorat för att kunna dra nytta av kommissionens stödstrukturer för administration, ekonomisk förvaltning och redovisning, samtidigt som CERT-EU behåller sin status som autonom interinstitutionell tjänsteleverantör för alla unionsentiteter. Kommissionen ska informera IICB om CERT-EU:s administrativa lokalisering och eventuella ändringar därav. Kommissionen ska regelbundet, och under alla omständigheter före inrättandet av en flerårig budgetram i enlighet med artikel 312 i EUF-fördraget, se över de administrativa arrangemang som rör CERT-EU, för att göra det möjligt att vidta lämpliga åtgärder. Översynen ska inbegripa möjligheten att inrätta CERT-EU som unionsbyrå.

2. När det gäller tillämpningen av de administrativa och finansiella förfarandena ska CERT-EU:s chef handla under kommissionens överinseende och under IICB:s tillsyn.

3. CERT-EU:s arbetsuppgifter och verksamhet, inbegripet tjänster som tillhandahålls av CERT-EU i enlighet med artiklarna 13.3, 13.4, 13.5, 13.7 och 14.1 till unionens entiteter som finansieras genom den rubrik i den fleråriga budgetramen som är avsedd för europeisk offentlig administration, ska finansieras med hjälp av en särskild budgetpost i kommissionens budget. De tjänster som öronmärkts för CERT-EU ska anges i en fotnot till kommissionens tjänsteförteckning.

4. Andra unionsentiteter än dem som avses i punkt 3 i denna artikel, ska lämna ett årligt ekonomiskt bidrag till CERT-EU för att täcka de tjänster som CERT-EU tillhandahåller i enlighet med denna punkt. Bidragen ska baseras på riktlinjer som ges av IICB och som varje unionsentitet och CERT-EU kommer överens om sinsemellan i servicenivåavtal. Bidragen ska utgöra en rättvis och proportionell andel av de totala kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls. De ska tas emot under den särskilda budgetpost som avses i punkt 3 i denna artikel som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.3 c i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

5. Kostnaderna för de tjänster som anges i artikel 13.6 ska återkrävas från de unionsentiteter som tar emot CERT-EU-tjänster. Inkomsterna ska avsättas för de budgetposter som stöder kostnaderna.

Artikel 21

Rapporteringsskyldigheter

1. En incident ska anses vara betydande om

a)	den har orsakat, eller kan orsaka, allvarliga driftstörningar i verksamheten eller ekonomiska förluster för den berörda unionsentiteten,

b)	den har påverkat, eller kan påverka, andra fysiska eller juridiska personer genom att åsamka betydande materiell eller immateriell skada.

2. Unionens entiteter ska till CERT-EU lämna

en tidig varning – utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter inom 24 timmar efter att ha fått kännedom om den betydande incidenten – som i tillämpliga fall ska ange att den betydande incidenten misstänks ha orsakats av olagliga eller avsiktligt skadliga handlingar eller skulle kunna ha entitetsövergripande eller gränsöverskridande konsekvenser,

en incidentanmälan – utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter inom 72 timmar efter att ha fått kännedom om den betydande incidenten – som i tillämpliga fall ska uppdatera den information som avses i led a och ange en första bedömning av den betydande incidenten, dess allvarlighetsgrad och konsekvenser samt, i förekommande fall, angreppsindikatorer,

c)	en delrapport – på begäran av CERT-EU – om relevanta statusuppdateringar,

en slutrapport – senast en månad efter inlämningen av den incidentanmälan som avses i led b – som ska innehålla

i)	en detaljerad beskrivning av incidenten, dess allvarlighetsgrad och dess konsekvenser,

ii)	den typ av hot eller grundorsak som sannolikt utlöst incidenten,

iii)	tillämpade och pågående begränsande åtgärder.

iv)	i tillämpliga fall, incidentens gränsöverskridande eller entitetsövergripande konsekvenser.

e)	en lägesrapport – i händelse av en pågående incident vid tidpunkten för inlämningen av den slutrapport som avses i led d – vid den tidpunkten och en slutrapport inom en månad efter deras hantering av incidenten.

3. En unionsentitet ska, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 24 timmar efter att ha fått kännedom om en betydande incident, informera alla relevanta motparter i medlemsstaterna som avses i artikel 17.1 i den medlemsstat där den är belägen om att en betydande incident har inträffat.

4. Unionens entiteter ska bland annat lämna all information som gör det möjligt för CERT-EU att fastställa eventuella entitetsövergripande konsekvenser, konsekvenser för värdmedlemsstaten eller gränsöverskridande konsekvenser efter en betydande incident. Utan att det påverkar artikel 12 ska själva anmälan inte medföra ökat ansvar för unionsentiteten.

5. I tillämpliga fall ska unionens entiteter utan onödigt dröjsmål informera användarna av de berörda nätverks- och informationssystemen, eller andra komponenter i IKT-miljön, som potentiellt berörs av en betydande incident eller ett betydande cyberhot och, när så är lämpligt, behöver vidta riskreducerande åtgärder, om de åtgärder eller avhjälpande arrangemang som de kan vidta för att hantera denna incident eller detta hot. När så är lämpligt ska unionens entiteter informera dessa användare om det betydande cyberhotet.

6. Om en betydande incident eller ett betydande cyberhot berör ett nätverks- och informationssystem, eller en komponent inom en unionsentitets IKT-miljö som har en avsiktlig sammankoppling med en annan unionsentitets IKT-miljö, ska CERT-EU utfärda en relevant cybersäkerhetsvarning.

7. Unionens entiteter ska, på CERT-EU:s begäran och utan onödigt dröjsmål, förse CERT-EU med digital information som skapats genom användning av elektroniska enheter som är inblandade i deras respektive incident. CERT-EU kan tillhandahålla ytterligare uppgifter om vilka typer av uppgifter som behövs för situationsmedvetenhet och incidenthantering.

8. CERT-EU ska var tredje månad lämna in en sammanfattande rapport till IICB, Enisa, EU Intcen och CSIRT-nätverket med anonymiserade och aggregerade data om betydande incidenter, incidenter, cyberhot, tillbud och sårbarheter enligt artikel 20 och betydande incidenter som anmälts enligt punkt 2 i den här artikeln. Den sammanfattande rapporten ska utgöra underlag till den tvåårsrapport om cybersäkerhetssituationen i unionen som antas enligt artikel 18 i direktiv (EU) 2022/2555.

9. Senast den 8 juli 2024 ska IICB utfärda vägledningar eller rekommendationer som ytterligare specificerar formerna och formatet för samt innehållet i rapporteringen enligt den här artikeln. Vid utarbetandet av sådana riktlinjer eller rekommendationer ska IICB beakta eventuella genomförandeakter som antagits enligt artikel 23.11 i direktiv (EU) 2022/2555 och som specificerar typen av information, formatet och förfarandet för underrättelsen. CERT-EU ska sprida lämpliga tekniska detaljer för att möjliggöra proaktiv upptäckt, incidenthantering eller riskreducerande åtgärder hos unionens entiteter.

10. Rapporteringsskyldigheterna i denna artikel ska inte omfatta

a)	säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter,

b)	uppgifter vars vidare spridning har uteslutits genom en synlig markering, såvida inte delning av denna information med CERT-EU uttryckligen har tillåtits.

whereas

keyboard_tab Cyber Resilience Act 2023/2841 SV

Cyber Resilience Act 2023/2841 SV