keyboard_tab Cyber Resilience Act 2023/2841 SV

1.   Senast den 8 april 2025 ska varje unionsentitet, efter att ha genomfört en första översyn av cybersäkerheten, såsom en revision, inrätta en intern ram för hantering, styrning och kontroll av cybersäkerhetsrisker (ramen). Inrättandet av ramen ska övervakas av och ske under ansvar av unionsentitetens högsta ledningsnivå.

2.   Ramen ska omfatta hela den icke-säkerhetsskyddsklassificerade IKT-miljön för unionsentiteten i fråga, inbegripet alla IKT-miljöer på plats, nätverk för operativ teknik, utkontrakterade tillgångar och tjänster i molnbaserade miljöer eller som förvaltas av tredje part, mobila enheter, interna nätverk, företagsnätverk som inte är anslutna till internet och alla enheter som är anslutna till dessa miljöer (IKT-miljön). Ramen ska bygga på en allriskstrategi.

3.   Ramen ska säkerställa en hög cybersäkerhetsnivå. Ramen ska fastställa interna strategier för cybersäkerhet, inbegripet mål och prioriteringar, för säkerheten i nätverks- och informationssystem samt roller och ansvarsområden för unionsentitetens personal som har till uppgift att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning. Ramen ska också innehålla mekanismer för att mäta hur effektivt genomförandet är.

4.   Ramen ska ses över regelbundet mot bakgrund av de föränderliga cybersäkerhetsriskerna, och åtminstone vart fjärde år. När så är lämpligt och på begäran från den interinstitutionella cybersäkerhetsstyrelse som inrättas enligt artikel 10, får ramen för en unionsentitet uppdateras på grundval av vägledning från CERT-EU avseende identifierade incidenter eller eventuella konstaterade brister i genomförandet av denna förordning.

5.   Varje unionsentitets högsta ledningsnivå ska ansvara för genomförandet av denna förordning och ska övervaka att dess organisation fullgör sina skyldigheter i fråga om ramen.

6.   När så är lämpligt och utan att det påverkar dess ansvar för genomförandet av denna förordning får varje unionsentitets högsta ledningsnivå delegera vissa skyldigheter enligt denna förordning till högre tjänstemän i den mening som avses i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna eller andra tjänstemän på motsvarande nivå inom den berörda unionsentiteten. Även om dessa skyldigheter delegeras kan den högsta ledningsnivån hållas ansvarig för den berörda unionsentitetens överträdelser av denna förordning.

7.   Varje unionsentitet ska ha effektiva mekanismer för att säkerställa att en lämplig andel av IKT-budgeten spenderas på cybersäkerhet. Vid fastställandet av denna andel ska vederbörlig hänsyn tas till ramen.

8.   Varje unionsentitet ska utse en lokal cybersäkerhetsansvarig eller motsvarande funktion som ska fungera som dess gemensamma kontaktpunkt för alla aspekter av cybersäkerhet. Den lokala cybersäkerhetsansvariga ska underlätta genomförandet av denna förordning och regelbundet rapportera om genomförandet direkt till den högsta ledningsnivån. Utan att det påverkar den lokala cybersäkerhetsansvarigas funktion som den gemensamma kontaktpunkten i varje unionsentitet får en unionsentitet delegera vissa av den lokala cybersäkerhetsansvarigas arbetsuppgifter när det gäller genomförandet av denna förordning till CERT-EU på grundval av ett servicenivåavtal mellan den unionsentiteten och CERT-EU, eller så får arbetsuppgifterna delas mellan flera unionsentiteter. När dessa arbetsuppgifter delegeras till CERT-EU ska den interinstitutionella cybersäkerhetsstyrelse som inrättas enligt artikel 10 besluta om huruvida tillhandahållandet av denna tjänst ska ingå i CERT-EU:s baslinjetjänster, med beaktande av den berörda unionsentitetens personalresurser och ekonomiska resurser. Varje unionsentitet ska utan onödigt dröjsmål meddela CERT-EU om utsedda lokala cybersäkerhetsansvariga och alla senare ändringar därav.

CERT-EU ska upprätta och föra en uppdaterad förteckning över utsedda lokala cybersäkerhetsansvariga.

9.   Högre tjänstemän i den mening som avses i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna eller andra tjänstemän på motsvarande nivå i varje unionsentitet samt all relevant personal som har till uppgift att genomföra de riskhanteringsåtgärder och att uppfylla de skyldigheter avseende cybersäkerhet som fastställs i denna förordning, ska regelbundet genomgå särskild utbildning för att få tillräckliga kunskaper och färdigheter så att de kan förstå och bedöma cybersäkerhetsrisker och rutiner för hantering av cybersäkerhet och deras inverkan på unionsentitetens verksamhet.

1.   Utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast den 8 september 2025 ska varje unionsentitet, under överinseende av den högsta ledningsnivån, vidta lämpliga och proportionella tekniska, operativa och organisatoriska åtgärder för att hantera de cybersäkerhetsrisker som identifierats inom ramen, och för att förebygga eller minimera effekterna av incidenterna. Med beaktande av den senaste utvecklingen och, i tillämpliga fall, relevanta europeiska och internationella standarder, ska dessa åtgärder säkerställa en säkerhetsnivå för nätverks- och informationssystemen i hela IKT-miljön som står i proportion till cybersäkerhetsriskerna. Vid bedömningen av dessa åtgärders proportionalitet ska vederbörlig hänsyn tas till unionsentitetens grad av exponering för cybersäkerhetsrisker, dess storlek samt sannolikheten för att incidenter ska inträffa och deras allvarlighetsgrad, inbegripet deras samhälleliga, ekonomiska och interinstitutionella konsekvenser.

2.   Unionens entiteter ska vid genomförandet av riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet behandla åtminstone följande specifika områden:

a)	Cybersäkerhetspolicy, inbegripet åtgärder som behövs för att nå målen och prioriteringarna enligt artikel 6 samt punkt 3 i den här artikeln.

b)	Strategier för analys av cybersäkerhetsrisker och informationssystemens säkerhet.

c)	Policymål för användningen av molntjänster.

d)	Cybersäkerhetsrevision, när så är lämpligt, vilket kan inbegripa en bedömning av cybersäkerhetsrisker, sårbarhet och cyberhot, och penetrationstester som regelbundet utförs av en betrodd privat leverantör.

e)	Genomförande av rekommendationer från de cybersäkerhetsrevisioner som avses i led d genom cybersäkerhetsuppdateringar och policyuppdateringar.

f)	Organisation av cybersäkerhet, inbegripet fastställande av roller och ansvarsområden.

g)	Förvaltning av tillgångar, inbegripet inventering av IKT-tillgångar och IKT-nätverkskartografi.

h)	Säkerhets- och åtkomstkontroll för personal.

i)	Driftssäkerhet.

j)	Kommunikationssäkerhet.

k)	Förvärv, utveckling och underhåll av system, inbegripet strategier för hantering och redovisning av sårbarheter.

l)	Strategier, om möjligt, för insyn i källkoden.

m)	Säkerhet i leveranskedjan, inbegripet säkerhetsrelaterade aspekter som rör förbindelserna mellan unionsentiteten och dess direkta leverantörer eller tjänsteleverantörer.

n)	Incidenthantering och samarbete med CERT-EU, såsom underhåll av säkerhetsövervakning och loggning.

o)	Hantering av driftskontinuitet, exempelvis hantering av säkerhetskopiering och katastrofhantering samt krishantering.

p)	Främjande och utveckling av program för utbildning, kompetens, ökad medvetenhet, övning och fortbildning inom cybersäkerhet.

Vid tillämpningen av första stycket led m ska unionsentiteter ta hänsyn till de sårbarheter som är specifika för varje direkt leverantör och tjänsteleverantör och den övergripande kvaliteten på produkterna och deras leverantörers och tjänsteleverantörers cybersäkerhetspraxis, inbegripet deras förfaranden för säker utveckling.

3.   Unionens entiteter ska vidta åtminstone följande riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet:

a)	Tekniska arrangemang för att möjliggöra och upprätthålla distansarbete.

b)	Konkreta åtgärder för att närma sig nolltillitsprinciperna.

c)	Användning av flerfaktorsautentisering som standard i nätverks- och informationssystem.

d)	Användning av kryptografi och kryptering, särskilt totalsträckskryptering samt säkra digitala underskrifter.

e)	Om möjligt, säker röst-, video- och textkommunikation samt säkra nödkommunikationssystem inom unionsentiteten.

f)	Proaktiva åtgärder för att upptäcka och avlägsna sabotageprogram och spionprogram.

g)	Inrättande av säkerhet i leveranskedjan för programvara genom kriterier för utveckling och utvärdering av säker programvara.

h)	Upprättande och antagande av utbildningsprogram för cybersäkerhet som motsvarar de föreskrivna arbetsuppgifterna och den förväntade kapaciteten hos den högsta ledningen och personalen inom unionsentiteten med uppdrag att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning.

i)	Regelbunden utbildning i cybersäkerhet för personalen.

j)	Om relevant, deltagande i riskanalyser av sammankopplingar mellan unionens entiteter.

k)

Förbättrade upphandlingsregler för att underlätta en hög gemensam cybersäkerhetsnivå genom i) att undanröja avtalsmässiga hinder som begränsar informationsutbytet från leverantörer av IKT-tjänster om incidenter, sårbarheter och cyberhot med CERT-EU, ii) att införa avtalsenliga skyldigheter att rapportera incidenter, sårbarheter och cyberhot samt att ha lämpliga mekanismer för hantering och övervakning av incidenter.

1.   Som en uppföljning av slutsatsen från den mognadsbedömning av cybersäkerheten som utförts enligt artikel 7 och med beaktande av de tillgångar och cybersäkerhetsrisker som identifierats i ramen samt de riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet som vidtagits enligt artikel 8, ska varje unionsentitets högsta ledningsnivå godkänna en cybersäkerhetsplan utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter senaste den 8 januari 2026. Cybersäkerhetsplanen ska syfta till att öka unionsentitetens övergripande cybersäkerhet och ska därigenom bidra till att förbättra en hög gemensam cybersäkerhetsnivå inom unionsentiteterna. Cybersäkerhetsplanen ska omfatta åtminstone de riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet som vidtagits enligt artikel 8. Cybersäkerhetsplanen ska ses över vartannat år, eller mer frekvent vid behov, efter de mognadsbedömningar av cybersäkerheten som gjorts enligt artikel 7 eller en annan betydande översyn av ramen.

2.   Cybersäkerhetsplanen ska omfatta unionsentitetens cyberkrishanteringsplan för större incidenter.

3.   Unionsentiteten ska överlämna sin färdiga cybersäkerhetsplan till den interinstitutionella cybersäkerhetsstyrelse som inrättas enligt artikel 10.

1.   CERT-EU:s uppdrag ska vara att bidra till säkerheten i unionsentiteters icke-säkerhetsskyddsklassificerade IKT-miljö genom att ge dem råd om cybersäkerhet, hjälpa dem att förebygga, upptäcka, hantera, begränsa, bemöta och återställa efter incidenter och genom att fungera som deras nav för utbyte av cybersäkerhetsinformation och samordning av incidenthantering.

2.   CERT-EU ska samla in, hantera, analysera och dela information med unionens entiteter om cyberhot, sårbarheter och incidenter som rör icke-säkerhetsskyddsklassificerad IKT-infrastruktur. CERT-EU ska samordna hanteringen av incidenter på interinstitutionell nivå och på unionsentitetsnivå, bland annat genom att ombesörja eller samordna tillhandahållandet av specialiserat operativt stöd.

3.   CERT-EU ska utföra följande arbetsuppgifter för unionens entiteter:

a)	Stödja dem vid genomförandet av denna förordning och bidra till samordningen av genomförandet av denna förordning genom de åtgärder som förtecknas i artikel 14.1 eller genom ad hoc-rapporter som IICB begär.

b)	Erbjuda standardiserade CSIRT-tjänster till unionens entiteter med hjälp av ett paket av cybersäkerhetstjänster som beskrivs i dess tjänstekatalog (baslinjetjänster).

c)	Upprätthålla ett nätverk av kollegor och partner för att stödja de tjänster som beskrivs i artiklarna 17 och 18.

d)	Uppmärksamma IICB på alla problem som rör genomförandet av denna förordning och genomförandet av vägledningarna, rekommendationerna och uppmaningarna till åtgärder.

e)	På grundval av den information som avses i punkt 2 och i nära samarbete med Enisa bidra till unionens cybersituationsmedvetenhet.

f)	Samordna hanteringen av större incidenter.

g)	Agera för unionsentiteternas räkning som motsvarighet till den samordnare som utsetts för samordnad information om sårbarheter enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555.

h)	På begäran av en unionsentitet, tillhandahålla proaktiv, icke-inkräktande skanning av den unionsentitetens allmänt tillgängliga nätverks- och informationssystem.

Den information som avses i första stycket e ska delas med IICB, CSIRT-nätverket och Europeiska unionens underrättelse- och lägescentral (EU-Intcen), när så är tillämpligt och lämpligt, och omfattas av lämpliga överenskommelser om konfidentialitet.

4.   CERT-EU får i enlighet med artikel 17 eller 18, beroende på vad som är lämpligt, samarbeta med relevanta cybersäkerhetsgrupper inom unionen och dess medlemsstater, bland annat på följande områden:

a)	Beredskap, incidentsamordning, informationsutbyte och krishantering på teknisk nivå i ärenden som rör unionens entiteter.

b)	Operativt samarbete med CSIRT-nätverket, inbegripet om ömsesidigt bistånd.

c)	Underrättelser om cyberhot, inbegripet situationsmedvetenhet.

d)	Vilket ämne som helst som kräver CERT-EU:s tekniska cybersäkerhetsexpertis.

5.   Inom sitt befogenhetsområde ska CERT-EU inleda ett strukturerat samarbete med Enisa om kapacitetsuppbyggnad, operativt samarbete och långsiktiga strategiska analyser av cyberhot i enlighet med förordning (EU) 2019/881. CERT-EU får samarbeta och utbyta information med Europols europeiska it-brottscentrum.

6.   CERT-EU får tillhandahålla följande tjänster som inte beskrivs i dess tjänstekatalog (avgiftsbelagda tjänster):

a)

Andra tjänster som stöder cybersäkerheten i unionsentiteternas IKT-miljö än dem som avses i punkt 3, på grundval av servicenivåavtal och förutsatt att det finns tillgängliga resurser, särskilt omfattande övervakning av nätverk, även med dygnet-runt-bevakning i första ledet för mycket allvarliga cyberhot.

b)	Andra tjänster som stöder unionsentiteternas cybersäkerhetsinsatser eller cybersäkerhetsprojekt än de som skyddar deras IKT-miljö, på grundval av skriftliga avtal och med förhandsgodkännande från IICB.

c)	Proaktiv skanning, på begäran, av den berörda unionsentitetens nätverks- och informationssystem för att upptäcka sårbarheter med en potentiellt betydande inverkan.

d)	Tjänster som stöder säkerheten i IKT-miljön hos andra organisationer än unionens entiteter vilka har ett nära samarbete med unionens entiteter, till exempel genom att få arbetsuppgifter och ansvar tilldelade enligt unionsrätten, på grundval av skriftliga avtal och med förhandsgodkännande från IICB.

Med avseende på första stycket d, får CERT-EU undantagsvis, med IICB:s förhandsgodkännande, ingå servicenivåavtal med andra entiteter än unionens entiteter.

7.   CERT-EU ska anordna och får delta i cybersäkerhetsövningar eller rekommendera deltagande i befintliga övningar, i tillämpliga fall i nära samarbete med Enisa, för att testa unionsentiteternas cybersäkerhetsnivå.

8.   CERT-EU får stödja unionens entiteter när det gäller incidenter i nätverks- och informationssystem som hanterar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om de berörda unionsentiteterna uttryckligen begär detta i enlighet med deras respektive förfaranden. Tillhandahållandet av stöd från CERT-EU enligt denna punkt ska inte påverka tillämpliga bestämmelser om skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

9.   CERT-EU ska informera unionens entiteter om sina förfaranden och processer för incidenthantering.

10.   CERT-EU ska, med en hög grad av konfidentialitet och tillförlitlighet, via lämpliga samarbetsmekanismer och rapporteringsvägar, bidra till relevant och anonymiserad information om större incidenter och det sätt på vilket de hanterades. Denna information ska ingå i den rapport som avses i artikel 10.14.

11.   CERT-EU ska i samarbete med EDPS stödja berörda unionsentiteter när de hanterar incidenter som medför personuppgiftsincidenter, utan att det påverkar EDPS befogenheter och arbetsuppgifter som tillsynsmyndighet enligt förordning (EU) 2018/1725.

12.   CERT-EU får, om unionsentiteternas politiska avdelningar uttryckligen så begär, tillhandahålla teknisk rådgivning eller tekniska synpunkter i relevanta politiska frågor.

1.   CERT-EU ska, utan onödigt dröjsmål, samarbeta och utbyta information med motparter i medlemsstaterna, särskilt CSIRT-enheter som utsetts eller inrättats enligt artikel 10 i direktiv (EU) 2022/2555, eller i tillämpliga fall de behöriga myndigheter och gemensamma kontaktpunkter som utsetts eller inrättats enligt artikel 8 i det direktivet, om incidenter, cyberhot, sårbarheter, tillbud, möjliga motåtgärder såväl som bästa praxis och om alla frågor som är relevanta för att förbättra skyddet av IKT-miljön vid unionens entiteter, inbegripet genom det CSIRT-nätverk som inrättats enligt artikel 15 i direktiv (EU) 2022/2555. CERT-EU ska stödja kommissionen i den EU-CyCLONe som inrättats enligt artikel 16 i direktiv (EU) 2022/2555 om den samordnade hanteringen av storskaliga cybersäkerhetsincidenter och cybersäkerhetskriser.

2.   När CERT-EU får kännedom om en betydande incident som inträffar inom en medlemsstats territorium ska den utan dröjsmål underrätta alla relevanta motparter i den medlemsstaten, i enlighet med punkt 1.

3.   Förutsatt att personuppgifter skyddas i enlighet med unionens tillämpliga dataskyddslagstiftning, ska CERT-EU, utan onödigt dröjsmål, utbyta relevant incidentspecifik information med motparter i medlemsstaterna för att underlätta upptäckt av liknande cyberhot eller incidenter, eller för att bidra till analysen av en incident, utan tillstånd från den berörda unionsentiteten. CERT-EU får utbyta incidentspecifik information som avslöjar identiteten på målet för cybersäkerhetsincidenten endast i något av följande fall:

a)	Den berörda unionsentiteten ger sitt samtycke.

b)	Den berörda unionsentiteten ger inte sitt samtycke i enlighet med led a, men offentliggörandet av den berörda unionsentitetens identitet skulle öka sannolikheten för att incidenter på annat håll skulle undvikas eller begränsas.

c)	Den berörda unionsentiteten har redan offentliggjort att den berörts.

Beslut om utbyte av incidentspecifik information som avslöjar identiteten på målet för incidenten i enlighet med första stycket b ska godkännas av CERT-EU:s chef. Innan CERT-EU utfärdar ett sådant beslut ska CERT-EU skriftligen kontakta den berörda unionsentiteten och tydligt förklara hur avslöjandet av dess identitet skulle bidra till att undvika eller begränsa incidenter på annat håll. CERT-EU:s chef ska tillhandahålla en förklaring och uttryckligen begära att unionsentiteten anger om den samtycker inom en fastställd tidsram. CERT-EU:s chef ska också informera unionsentiteten om att han eller hon, mot bakgrund av den förklaring som lämnats, förbehåller sig rätten att offentliggöra informationen även utan samtycke. Den berörda unionsentiteten ska informeras innan informationen offentliggörs.

1.   Unionens entiteter får på frivillig basis meddela CERT-EU om och tillhandahålla information om incidenter, cyberhot, tillbud och sårbarheter som berör dem. CERT-EU ska säkerställa att effektiva medel för kommunikation, med en hög grad av spårbarhet, konfidentialitet och tillförlitlighet, finns tillgängliga i syfte att underlätta informationsutbytet med unionens entiteter. CERT-EU får vid behandlingen av underrättelser, ge behandling av obligatoriska underrättelser företräde framför behandling av frivilliga underrättelser. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 får ett frivilligt inlämnande av underrättelser inte leda till att den rapporterande unionsentiteten åläggs ytterligare skyldigheter som den inte skulle ha blivit föremål för om den inte hade lämnat in underrättelsen.

2.   För att CERT-EU ska kunna utföra de uppdrag och arbetsuppgifter som den tilldelats i enlighet med artikel 13 får CERT-EU begära att unionens entiteter lämnar information från sina respektive IKT-systeminventarier, inbegripet information om cyberhot, tillbud, sårbarheter, angreppsindikatorer, cybersäkerhetsvarningar och rekommendationer avseende konfiguration av cybersäkerhetsverktyg för att upptäcka incidenter. Den unionsentitet som mottar begäran ska utan onödigt dröjsmål översända den begärda informationen och eventuella senare uppdateringar.

3.   CERT-EU får med unionens entiteter utbyta incidentspecifik information som avslöjar identiteten på den unionsentitet som berörs av incidenten, under förutsättning att den unionsentitet som berörs samtycker. Om en unionsentitet inte ger sitt samtycke ska den tillhandahålla CERT-EU de skäl som ligger till grund för detta beslut.

4.   Unionens entiteter ska på begäran utbyta information med Europaparlamentet och rådet om slutförandet av cybersäkerhetsplanerna.

5.   IICB eller CERT-EU, beroende på vad som är tillämpligt, ska på begäran dela riktlinjer, rekommendationer och uppmaningar till åtgärder med Europaparlamentet och rådet.

6.   Delningsskyldigheterna i denna artikel ska inte omfatta

a)	säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter,

b)	uppgifter vars vidare spridning har uteslutits genom en synlig markering, såvida inte delning av denna information med CERT-EU uttryckligen har tillåtits.

1.   En incident ska anses vara betydande om

a)	den har orsakat, eller kan orsaka, allvarliga driftstörningar i verksamheten eller ekonomiska förluster för den berörda unionsentiteten,

b)	den har påverkat, eller kan påverka, andra fysiska eller juridiska personer genom att åsamka betydande materiell eller immateriell skada.

2.   Unionens entiteter ska till CERT-EU lämna

a)

en tidig varning – utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter inom 24 timmar efter att ha fått kännedom om den betydande incidenten – som i tillämpliga fall ska ange att den betydande incidenten misstänks ha orsakats av olagliga eller avsiktligt skadliga handlingar eller skulle kunna ha entitetsövergripande eller gränsöverskridande konsekvenser,

b)

en incidentanmälan – utan onödigt dröjsmål, och under alla omständigheter inom 72 timmar efter att ha fått kännedom om den betydande incidenten – som i tillämpliga fall ska uppdatera den information som avses i led a och ange en första bedömning av den betydande incidenten, dess allvarlighetsgrad och konsekvenser samt, i förekommande fall, angreppsindikatorer,

c)	en delrapport – på begäran av CERT-EU – om relevanta statusuppdateringar,

d)

en slutrapport – senast en månad efter inlämningen av den incidentanmälan som avses i led b – som ska innehålla i) en detaljerad beskrivning av incidenten, dess allvarlighetsgrad och dess konsekvenser, ii) den typ av hot eller grundorsak som sannolikt utlöst incidenten, iii) tillämpade och pågående begränsande åtgärder. iv) i tillämpliga fall, incidentens gränsöverskridande eller entitetsövergripande konsekvenser.

e)	en lägesrapport – i händelse av en pågående incident vid tidpunkten för inlämningen av den slutrapport som avses i led d – vid den tidpunkten och en slutrapport inom en månad efter deras hantering av incidenten.

3.   En unionsentitet ska, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 24 timmar efter att ha fått kännedom om en betydande incident, informera alla relevanta motparter i medlemsstaterna som avses i artikel 17.1 i den medlemsstat där den är belägen om att en betydande incident har inträffat.

4.   Unionens entiteter ska bland annat lämna all information som gör det möjligt för CERT-EU att fastställa eventuella entitetsövergripande konsekvenser, konsekvenser för värdmedlemsstaten eller gränsöverskridande konsekvenser efter en betydande incident. Utan att det påverkar artikel 12 ska själva anmälan inte medföra ökat ansvar för unionsentiteten.

5.   I tillämpliga fall ska unionens entiteter utan onödigt dröjsmål informera användarna av de berörda nätverks- och informationssystemen, eller andra komponenter i IKT-miljön, som potentiellt berörs av en betydande incident eller ett betydande cyberhot och, när så är lämpligt, behöver vidta riskreducerande åtgärder, om de åtgärder eller avhjälpande arrangemang som de kan vidta för att hantera denna incident eller detta hot. När så är lämpligt ska unionens entiteter informera dessa användare om det betydande cyberhotet.

6.   Om en betydande incident eller ett betydande cyberhot berör ett nätverks- och informationssystem, eller en komponent inom en unionsentitets IKT-miljö som har en avsiktlig sammankoppling med en annan unionsentitets IKT-miljö, ska CERT-EU utfärda en relevant cybersäkerhetsvarning.

7.   Unionens entiteter ska, på CERT-EU:s begäran och utan onödigt dröjsmål, förse CERT-EU med digital information som skapats genom användning av elektroniska enheter som är inblandade i deras respektive incident. CERT-EU kan tillhandahålla ytterligare uppgifter om vilka typer av uppgifter som behövs för situationsmedvetenhet och incidenthantering.

8.   CERT-EU ska var tredje månad lämna in en sammanfattande rapport till IICB, Enisa, EU Intcen och CSIRT-nätverket med anonymiserade och aggregerade data om betydande incidenter, incidenter, cyberhot, tillbud och sårbarheter enligt artikel 20 och betydande incidenter som anmälts enligt punkt 2 i den här artikeln. Den sammanfattande rapporten ska utgöra underlag till den tvåårsrapport om cybersäkerhetssituationen i unionen som antas enligt artikel 18 i direktiv (EU) 2022/2555.

9.   Senast den 8 juli 2024 ska IICB utfärda vägledningar eller rekommendationer som ytterligare specificerar formerna och formatet för samt innehållet i rapporteringen enligt den här artikeln. Vid utarbetandet av sådana riktlinjer eller rekommendationer ska IICB beakta eventuella genomförandeakter som antagits enligt artikel 23.11 i direktiv (EU) 2022/2555 och som specificerar typen av information, formatet och förfarandet för underrättelsen. CERT-EU ska sprida lämpliga tekniska detaljer för att möjliggöra proaktiv upptäckt, incidenthantering eller riskreducerande åtgärder hos unionens entiteter.

10.   Rapporteringsskyldigheterna i denna artikel ska inte omfatta

a)	säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter,

b)	uppgifter vars vidare spridning har uteslutits genom en synlig markering, såvida inte delning av denna information med CERT-EU uttryckligen har tillåtits.

1.   I sin funktion som nav för utbyte av cybersäkerhetsinformation och samordning av incidenthantering ska CERT-EU främja informationsutbyte om incidenter, cyberhot, sårbarheter och tillbud mellan

a)	unionens entiteter,

b)	de motparter som avses i artiklarna 17 och 18.

2.   CERT-EU ska, i tillämpliga fall i nära samarbete med Enisa, främja unionsentiteters samordning av incidenthantering, genom bland annat

a)	bidrag till konsekvent extern kommunikation,

b)	ömsesidigt stöd, såsom utbyte av information som är relevant för unionens entiteter eller tillhandahållande av bistånd, i förekommande fall direkt på plats,

c)	optimal användning av operativa resurser,

d)	samordning med andra krishanteringsmekanismer på unionsnivå.

3.   CERT-EU ska, i nära samarbete med Enisa, stödja unionens entiteter när det gäller situationsmedvetenhet om incidenter, cyberhot, sårbarheter och tillbud samt dela med sig av relevant utveckling på cybersäkerhetsområdet.

4.   Senast den 8 januari 2025 ska IICB på grundval av ett förslag från CERT-EU, anta riktlinjer eller rekommendationer för samordning av incidenthantering och samarbete vid betydande incidenter. När en incident misstänks vara brottslig ska CERT-EU ge råd om hur incidenten ska rapporteras till de brottsbekämpande myndigheterna utan onödigt dröjsmål.

5.   Efter en särskild begäran från en medlemsstat och med de berörda unionsentiteternas godkännande får CERT-EU anlita experter från den förteckning som avses i artikel 23.4 för att bidra till hanteringen av en större incident som påverkar den medlemsstaten, eller en storskalig cybersäkerhetsincident i enlighet med artikel 15.3 g i direktiv (EU) 2022/2555. Särskilda regler om tillgång till och användning av tekniska experter från unionens entiteter ska godkännas av IICB på grundval av ett förslag från CERT-EU.

1.   För att på operativ nivå stödja en samordnad hantering av större incidenter som berör unionens entiteter och bidra till ett regelbundet utbyte av relevant information mellan unionens entiteter och med medlemsstaterna ska IICB i enlighet med artikel 11 led q, i nära samarbete med CERT-EU och Enisa, upprätta en cyberkrishanteringsplan på grundval av den verksamhet som avses i artikel 22.2. Cyberkrishanteringsplanen ska innehålla åtminstone följande:

a)	Arrangemang för samordning och informationsflöde mellan unionens entiteter för hantering av större incidenter på operativ nivå.

b)	Gemensamma operationella standardförfaranden (SOP).

c)	En gemensam taxonomi för större incidenters allvarlighetsgrad och kriströskelpunkter.

d)	Regelbundna övningar.

e)	Uppgift om vilka säkra kommunikationskanaler som ska användas.

2.   Kommissionens företrädare i IICB ska, med förbehåll för den cyberkrishanteringsplan som upprättats enligt punkt 1 i denna artikel och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16.2 första stycket i direktiv (EU) 2022/2555, vara kontaktpunkt för utbyte av relevant information om större incidenter med EU-CyCLONe.

3.   CERT-EU ska samordna unionsentiteternas hantering av större incidenter. Det ska föra en förteckning över den tillgängliga tekniska expertis som skulle behövas för incidenthantering i händelse av större incidenter och bistå IICB med att samordna unionsentiteters cyberkrishanteringsplaner för sådana större incidenter som avses i artikel 9 2.

4.   Unionens entiteter ska bidra till förteckningen över teknisk expertis genom att tillhandahålla en årligen uppdaterad förteckning över experter som finns tillgängliga inom respektive organisation med detaljerade uppgifter om deras specifika tekniska kompetens.