keyboard_tab Digital Governance Act 2022/0868 SV

1.   Offentliga myndigheter som enligt nationell rätt är behöriga att bevilja eller vägra tillgång till vidareutnyttjandet av en eller flera kategorier av data som avses i artikel 3.1 ska offentliggöra villkoren för att tillåta sådant vidareutnyttjande samt förfarandet för att begära vidareutnyttjandet via den gemensamma informationspunkt som avses i artikel 8. När de beviljar eller vägrar tillgång till vidareutnyttjande får de bistås av de behöriga organ som avses i artikel 7.1.

Medlemsstaterna ska säkerställa att offentliga myndigheter är försedda med nödvändiga resurser för att efterleva denna artikel.

2.   Villkoren för vidareutnyttjande ska vara icke-diskriminerande, transparenta, proportionerliga och objektivt motiverade med hänsyn till kategorierna av data, vidareutnyttjandets syfte och typerna av data för vilka vidareutnyttjande tillåts. Dessa villkor får inte användas för att begränsa konkurrensen.

3.   Offentliga myndigheter ska i enlighet med unionsrätt och nationell rätt säkerställa att uppgifternas skyddade karaktär bevaras. De kan föreskriva följande krav:

4.   Om vidareutnyttjande har tillåtits i enlighet med punkt 3 b och c, ska offentliga myndigheter införa villkor som bevarar integriteten för de tekniska systemens funktionssätt i den säkra behandlingsmiljön. Offentliga myndigheter ska förbehålla sig rätten att verifiera processen, metoderna och alla resultat från den behandling av data som görs av vidareutnyttjaren för att bevara integriteten i dataskyddet och förbehålla sig rätten att förbjuda användningen av resultat som innehåller information som hotar tredje parters rättigheter och intressen. Beslutet att förbjuda användningen av resultat ska vara lättbegripligt och tydligt för vidareutnyttjaren.

5.   Såvida det i den nationella rätten inte föreskrivs särskilda skyddsåtgärder för tillämpliga skyldigheter i fråga om konfidentiell behandling avseende det vidareutnyttjande av data som avses i artikel 3.1, ska den offentliga myndigheten ställa som villkor för vidareutnyttjandet av data som tillhandahålls i enlighet med punkt 3 i den här artikeln att vidareutnyttjaren uppfyller en skyldighet i fråga om konfidentiell behandling som förbjuder utlämnande av information som äventyrar tredje parts rättigheter och intressen som vidareutnyttjaren kan ha erhållit trots de skyddsåtgärder som införts. Det ska vara förbjudet för vidareutnyttjare att återidentifiera de registrerade som uppgifterna gäller, och vidareutnyttjarna ska vidta tekniska och operativa åtgärder för att förhindra återidentifiering och underrätta den offentliga myndigheten om alla uppgiftsincidenter som leder till att berörda registrerade återidentifieras. Vid otillåtet vidareutnyttjande av icke-personuppgifter ska vidareutnyttjaren utan dröjsmål, och när så är lämpligt med bistånd från den offentliga myndigheten, underrätta de juridiska personer vars rättigheter och intressen kan påverkas.

6.   I de fall då vidareutnyttjande av data inte kan tillåtas i enlighet med de skyldigheter som fastställs i punkterna 3 och 4 i denna artikel, och det inte finns någon rättslig grund för överföring av data inom ramen för förordning (EU) 2016/679, ska den offentliga myndigheten, i den utsträckning det är tillåtet i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, göra sitt yttersta för att bistå potentiella vidareutnyttjare som begär de registrerades samtycke eller tillstånd från datainnehavare vars rättigheter och intressen kan påverkas av ett sådant vidareutnyttjande, om detta är möjligt utan en oproportionell börda för den offentliga myndigheten. När den tillhandahåller sådant bistånd får den offentliga myndigheten bistås av de behöriga organ som avses i artikel 7.1.

7.   Vidareutnyttjande av data ska endast tillåtas i enlighet med immateriella rättigheter. En databasproducents rätt som föreskrivs i artikel 7.1 i direktiv 96/9/EG får inte utövas av offentliga myndigheter för att förhindra vidareutnyttjande av data eller begränsa vidareutnyttjandet i högre grad än vad som anges i den här förordningen.

8.   Om data som begärs anses vara konfidentiella i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt om affärshemligheter eller insynsskydd för statistiska uppgifter, ska de offentliga myndigheterna säkerställa att dessa konfidentiella data inte röjs till följd av att vidareutnyttjande tillåts, såvida inte sådant vidareutnyttjande är tillåtet i enlighet med punkt 6.

9.   I de fall då en vidareutnyttjare avser att överföra icke-personuppgifter som är skyddade på grund av de skäl som anges i artikel 3.1 till ett tredjeland, ska vidareutnyttjaren underrätta den offentliga myndigheten om sin avsikt att överföra sådana uppgifter och om syftet med en sådan överföring vid tidpunkten för begäran om vidareutnyttjande av dessa data. Vid vidareutnyttjande i enlighet med punkt 6 i den här artikeln, ska vidareutnyttjaren, när så är lämpligt med bistånd från den offentliga myndigheten, underrätta den juridiska person vars rättigheter och intressen kan påverkas av denna avsikt, om detta syfte och de lämpliga skyddsåtgärderna. Den offentliga myndigheten får inte tillåta vidareutnyttjandet om inte den juridiska personen ger sitt tillstånd till överföringen.

10.   Offentliga myndigheter får överföra konfidentiella data som inte är personuppgifter eller data som skyddas av immateriella rättigheter till en vidareutnyttjare som avser att överföra dessa data till ett annat tredjeland än ett land som utsetts i enlighet med punkt 12 endast om vidareutnyttjaren avtalsmässigt åtar sig att

11.   Offentliga myndigheter ska, när så är lämpligt och i den utsträckning de kan, ge vidareutnyttjare vägledning och bistånd i fullgörandet av de skyldigheter som avses i punkt 10 i denna artikel.

För att bistå de offentliga myndigheterna och vidareutnyttjarna får kommissionen anta genomförandeakter som fastställer standardavtalsklausuler för fullgörande av de skyldigheter som avses i punkt 10 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.3.

12.   När så motiveras på grund av ett betydande antal begäranden i hela unionen om vidareutnyttjandet av icke-personuppgifter i specifika tredjeländer får kommissionen anta genomförandeakter i vilka det intygas att ett tredjelands rättsliga, tillsynsmässiga och verkställighetsmässiga arrangemang

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.3.

13.   Enligt särskilda unionslagstiftningsakter kan vissa kategorier av icke-personuppgifter som innehas av offentliga myndigheter anses vara mycket känsliga vid tillämpningen av denna artikel, när överföringen av dem till tredjeländer kan äventyra unionens offentligpolitiska mål, exempelvis säkerhet och folkhälsa, eller leda till risk för återidentifiering av anonymiserade data som inte är personuppgifter. Om en sådan akt antas ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 som kompletterar denna förordning genom att fastställa särskilda villkor som ska tillämpas på överföring av sådana uppgifter till tredjeländer.

Dessa särskilda villkor ska baseras på typen av de kategorier av icke-personuppgifter som anges i den särskilda unionslagstiftningsakten och skälen för att anse dessa kategorier vara mycket känsliga, med beaktande av riskerna för återidentifiering av anonymiserade data som inte är personuppgifter. De ska vara icke-diskriminerande och begränsade till vad som är nödvändigt för att uppnå de unionens offentligpolitiska mål som anges i den akten, i enlighet med unionens internationella skyldigheter.

Om så krävs enligt de särskilda unionslagstiftningsakter som avses i första stycket, kan sådana särskilda villkor innefatta villkor som är tillämpliga på överföring eller tekniska avtal i detta hänseende, begränsningar vad gäller vidareutnyttjande av data i tredjeländer eller kategorier av personer som har rätt att överföra sådana data till tredjeländer eller, i exceptionella fall, begränsningar vad gäller överföring till tredjeländer.

14.   De fysiska eller juridiska personer som beviljades rätten att vidareutnyttja icke-personuppgifter får endast överföra dessa data till de tredjeländer för vilka kraven i punkterna 10, 12 och 13 uppfylls.

1.   För utförandet av de uppgifter som avses i denna artikel ska varje medlemsstat utse ett eller flera behöriga organ, som får vara behöriga för särskilda sektorer, för att bistå de offentliga myndigheter som beviljar eller vägrar tillgång för vidareutnyttjande av de kategorier av data som avses i artikel 3.1. Medlemsstaterna får antingen inrätta ett eller flera nya behöriga organ eller förlita sig på befintliga offentliga myndigheter eller interna avdelningar inom offentliga myndigheter som uppfyller de villkor som fastställs i denna förordning.

2.   De behöriga organen får ges befogenhet att bevilja tillgång till vidareutnyttjande av de kategorier av data som avses i artikel 3.1, i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt som medger att sådan tillgång beviljas. När de beviljar eller vägrar tillgång för vidareutnyttjande ska artiklarna 4, 5, 6 och 9 tillämpas på dessa behöriga organ.

3.   Behöriga organ ska ha tillräckliga juridiska, ekonomiska och tekniska resurser och personalresurser för att utföra de uppgifter som de anförtrotts, inbegripet de nödvändiga tekniska kunskaperna för att kunna följa relevant unionsrätt eller nationell rätt om systemen för tillgång till de kategorier av data som avses i artikel 3.1.

4.   Det bistånd som föreskrivs i punkt 1 ska, när så är nödvändigt, innefatta följande:

5.   Varje medlemsstat ska senast den 24 september 2023 meddela kommissionen vilka behöriga organ som utsetts i enlighet med punkt 1. Varje medlemsstat ska också meddela kommissionen alla senare ändringar av dessa behöriga organs identitet.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att all relevant information om tillämpningen av artiklarna 5 och 6 finns tillgänglig och lätt åtkomlig via en gemensam informationspunkt. Medlemsstaterna ska inrätta ett nytt organ eller utse ett befintligt organ som gemensam informationspunkt. Den gemensamma informationspunkten kan vara länkad till sektoriella, regionala eller lokala informationspunkter. En gemensam informationspunkts funktioner får vara automatiserade förutsatt att den offentliga myndigheten säkerställer tillräckligt stöd.

2.   Den gemensamma informationspunkten ska vara behörig att ta emot förfrågningar eller ansökningar om vidareutnyttjande av de kategorier av data som avses i artikel 3.1 och ska när så är möjligt och lämpligt automatiskt överföra dessa till de behöriga offentliga myndigheter som avses i artikel 7.1, i förekommande fall. Den gemensamma informationspunkten ska på elektronisk väg tillhandahålla en sökbar tillgångsförteckning som innehåller en översikt över alla tillgängliga datakällor, däribland, i relevanta fall, de datakällor som finns tillgängliga vid sektorsspecifika, regionala och lokala informationspunkter, tillsammans med relevant information som beskriver tillgängliga data, inbegripet åtminstone dataformatet och datastorleken samt villkoren för vidareutnyttjandet av dessa data.

3.   Den gemensamma informationspunkten får inrätta en separat, förenklad och väldokumenterad informationskanal för små och medelstora företag och nystartade företag som möter deras behov och förmågor i samband med begäran av vidareutnyttjande av de kategorier av data som avses i artikel 3.1.

4.   Kommissionen ska inrätta en europeisk gemensam åtkomstspunkt som erbjuder ett sökbart elektroniskt register över tillgängliga data i nationella gemensamma informationspunkter och ytterligare information om hur man begär data via dessa nationella gemensamma informationspunkter.

1.   Varje leverantör av dataförmedlingstjänster som avser att tillhandahålla de dataförmedlingstjänster som avses i artikel 10 ska lämna en anmälan till den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster.

2.   Vid tillämpning av denna förordning ska en leverantör av dataförmedlingstjänster med verksamhetsställen i mer än en medlemsstat anses omfattas av jurisdiktionen i den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga verksamhetsställe, utan att det påverkar unionslagsrätten som reglerar gränsöverskridande skadeståndstalan och tillhörande förfaranden.

3.   En leverantör av dataförmedlingstjänster som inte är etablerad i unionen men som i unionen erbjuder de dataförmedlingstjänster som avses i artikel 10 ska utse en rättslig företrädare i en av de medlemsstater där dessa tjänster erbjuds.

För att säkerställa efterlevnaden av denna förordning ska leverantören av dataförmedlingstjänster ge den rättslige företrädaren uppdraget att utöver eller i stället för denna kunna kontaktas av behöriga myndigheter för dataförmedlingstjänster eller registrerade och datainnehavare i alla frågor som rör de tillhandahållna dataförmedlingstjänsterna. Den rättslige företrädaren ska samarbeta med de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och, på begäran, för dessa på ett övergripande sätt påvisa de åtgärder som vidtagits och de bestämmelser som införts av leverantören av dataförmedlingstjänster för att säkerställa överensstämmelse med denna förordning.

Leverantören av dataförmedlingstjänster ska anses omfattas av jurisdiktionen i den medlemsstat där den rättsliga företrädaren finns. Att en leverantör av dataförmedlingstjänster utser en rättslig företrädare ska inte påverka eventuella rättsliga åtgärder som kan vidtas mot leverantören av dataförmedlingstjänster.

4.   Efter att ha lämnat en anmälan i enlighet med punkt 1 får leverantören av dataförmedlingstjänster inleda verksamheten i enlighet med de villkor som fastställs i detta kapitel.

5.   Den anmälan som avses i punkt 1 ska ge leverantören av dataförmedlingstjänster rätt att tillhandahålla dataförmedlingstjänster i alla medlemsstater.

6.   Den anmälan som avses i punkt 1 ska innehålla följande uppgifter:

7.   Den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster ska säkerställa att anmälningsförfarandet är icke-diskriminerande och inte snedvrider konkurrensen.

8.   På begäran av leverantören av dataförmedlingstjänster ska den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster inom en vecka från och med en vederbörligen och fullständigt genomförd anmälan utfärda en standardiserad förklaring som bekräftar att leverantören av dataförmedlingstjänster har inkommit med den anmälan som avses i punkt 1 och att anmälan innehåller de uppgifter som avses i punkt 6.

9.   På begäran av leverantören av dataförmedlingstjänster ska den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster bekräfta att leverantören av dataförmedlingstjänster uppfyller denna artikel och i artikel 12. När leverantören av dataförmedlingstjänster har mottagit en sådan bekräftelse får den i sin skriftliga och muntliga kommunikation använda beteckningen ”leverantör av dataförmedlingstjänster som är erkänd i unionen” samt en gemensam logotyp.

För att säkerställa att leverantörer av dataförmedlingstjänster som är erkända i unionen lätt kan identifieras i hela unionen ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa den gemensamma logotypens utformning. Leverantörer av dataförmedlingstjänster som är erkända i unionen ska tydligt visa den gemensamma logotypen på alla online- och offline-publikationer som anknyter till deras dataförmedlingsverksamhet.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33.2.

10.   Den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje ny anmälan. Kommissionen ska föra och regelbundet uppdatera ett offentligt register över alla leverantörer av dataförmedlingstjänster som tillhandahåller sina tjänster i unionen. De uppgifter som avses i punkt 6 a, b, c, d, f och g ska offentliggöras i det offentliga registret.

11.   Den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster får ta ut avgifter för anmälan i enlighet med nationell rätt. Sådana avgifter ska vara proportionella och objektiva och baseras på de administrativa kostnaderna för de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänsters övervakning av efterlevnaden och andra marknadskontrollåtgärder avseende anmälningar av leverantörer av dataförmedlingstjänster. För små och medelstora företag samt nystartade företag får den behöriga myndigheten ta ut en nedsatt avgift eller avstå från avgiften.

12.   Leverantörer av dataförmedlingstjänster ska underrätta den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster om alla ändringar av den information som tillhandahållits i enlighet med punkt 6 inom 14 dagar från dagen för ändringen.

13.   När en leverantör av dataförmedlingstjänster upphör med sin verksamhet ska den inom 15 dagar underrätta den berörda behöriga myndighet för dataförmedlingstjänster som fastställts i enlighet med punkterna 1, 2 och 3.

14.   Den behöriga myndigheten för dataförmedlingstjänster ska på elektronisk väg och utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje underrättelse som avses i punkterna 12 och 13. Kommissionen ska uppdatera det offentliga registret över leverantörer av dataförmedlingstjänster i unionen i enlighet med detta.

1.   En enhet som uppfyller kraven i artikel 18 får lämna in en ansökan om registrering i det offentliga nationella registret över erkända dataaltruismorganisationer i den medlemsstat där den är etablerad.

2.   En enhet som uppfyller kraven i artikel 18 och har verksamhetsställen i fler än en medlemsstat får inlämna en ansökan om registrering i det offentliga nationella registret över erkända dataaltruismorganisationer i den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga verksamhetsställe.

3.   En enhet som uppfyller kraven i artikel 18 men som inte är etablerad i unionen ska utse en rättslig företrädare i en av de medlemsstater i vilka dataaltruismtjänsterna erbjuds.

För att säkerställa efterlevnaden av denna förordning ska enheten ge den rättslige företrädaren uppdraget att utöver eller i stället för denna kunna kontaktas av behöriga myndigheter för registrering av dataaltruismorganisationer eller registrerade och datainnehavare i alla frågor som rör den enheten. Den rättslige företrädaren ska samarbeta med de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer och, på begäran, för dessa på ett övergripande sätt påvisa de åtgärder som vidtagits och bestämmelser som införts av enheten för att säkerställa överensstämmelse med denna förordning.

Enheten ska anses omfattas av jurisdiktionen i den medlemsstat där den rättsliga företrädaren finns. En sådan enhet får lämna in en ansökan om r registrering i det offentliga nationella registret över erkända dataaltruismorganisationer i den medlemsstaten. Att enheten utser en rättslig företrädare ska inte påverka rättsliga åtgärder som kan vidtas mot enheten.

4.   De ansökningar om registrering som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska innehålla följande uppgifter:

5.   När enheten har lämnat all nödvändig information i enlighet med punkt 4, och efter det att den behöriga myndigheten för registrering av dataaltruismorganisationer har utvärderat ansökan om registrering och konstaterat att enheten uppfyller kraven i artikel 18, ska den registrera enheten i det offentliga nationella registret över erkända dataaltruismorganisationer inom tolv veckor efter mottagandet av ansökan om registrering. Registreringen ska gälla i alla medlemsstater.

Den behöriga myndigheten för registrering av dataaltruismorganisationer ska underrätta kommissionen om alla registreringar. Kommissionen ska föra in registreringarna i det offentliga unionsregistret över erkända dataaltruismorganisationer.

6.   De uppgifter som avses i punkt 4 a, b, f, g och h ska offentliggöras i det relevanta offentliga nationella registret över erkända dataaltruismorganisationer.

7.   En erkänd dataaltruismorganisation ska underrätta den relevanta behöriga myndigheten för registrering av dataaltruismorganisationer om alla ändringar av de uppgifter som tillhandahållits i enlighet med punkt 4 inom 14 dagar från dagen för ändringen.

Den behöriga myndigheten för registrering av dataaltruismorganisationer ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje sådan underrättelse på elektronisk väg. På grundval av en sådan underrättelse ska kommissionen utan dröjsmål uppdatera det offentliga unionsregistret över erkända dataaltruismorganisationer.

1.   En erkänd dataaltruismorganisation ska föra fullständiga och noggranna register över

2.   En erkänd dataaltruismorganisation ska utarbeta och till den relevanta behöriga myndigheten för registrering av dataaltruismorganisationer sända en årlig verksamhetsrapport som ska innehålla minst följande:

1.   De behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer ska vara juridiskt åtskilda från, och funktionellt oberoende av, alla leverantörer av dataförmedlingstjänster eller erkända dataaltruismorganisationer. Funktionerna för de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer får utföras av samma myndighet. Medlemsstaterna får antingen inrätta en eller flera nya myndigheter eller förlita sig på befintliga myndigheter.

2.   De behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer ska utföra sina uppgifter på ett opartiskt, transparent, konsekvent och tillförlitligt sätt och utan dröjsmål. När de utför sina uppgifter ska de skydda rättvis konkurrens och icke-diskriminering.

3.   De ledande befattningshavarna och personalen som ansvarar för att utföra de berörda uppgifterna hos de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer får inte vara personer som utformar, tillverkar, tillhandahåller, installerar, köper in, äger, använder eller underhåller de tjänster som de bedömer, och inte heller vara auktoriserade företrädare eller ombud för någon av dessa parter. Detta ska dock inte hindra en användning av bedömda tjänster som är nödvändig för verksamheten vid de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer eller en användning av sådana tjänster för personliga ändamål.

4.   De ledande befattningshavarna och personalen vid de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer får inte delta i någon verksamhet som kan påverka deras objektivitet och integritet i samband med de bedömningar av verksamhet som de anförtrotts att göra.

5.   De behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer ska ha tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser till sitt förfogande för att utföra de uppgifter som de anförtrotts, inbegripet de nödvändiga tekniska kunskaperna och resurserna.

6.   De behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer i en medlemsstat ska, på motiverad begäran och utan dröjsmål, förse kommissionen och de behöriga myndigheterna för dataförmedlingstjänster och de behöriga myndigheterna för registrering av dataaltruismorganisationer från andra medlemsstater med den information som dessa behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning. Om en behörig myndighet för dataförmedlingstjänster eller en behörig myndighet för registrering av dataaltruismorganisationer anser att den begärda informationen är konfidentiell i enlighet med unionsrätten och nationell rätt om affärshemligheter och tystnadsplikt, ska kommissionen och andra berörda behöriga myndigheter för dataförmedlingstjänster eller behöriga myndigheter för registrering av dataaltruismorganisationer säkerställa sådan konfidentiell behandling.

1.   Den offentliga myndighet, den fysiska eller juridiska person som beviljats rätt att vidareutnyttja data i enlighet med kapitel II, leverantören av dataförmedlingstjänster eller den erkända dataaltruismorganisationen ska vidta alla rimliga tekniska, rättsliga och organisatoriska åtgärder, inbegripet kontraktsmässiga arrangemang, för att förhindra internationell överföring av eller statlig tillgång till icke-personuppgifter som innehas i unionen, om en sådan överföring eller tillgång skulle strida mot unionsrätten eller den nationella rätten i den berörda medlemsstaten, utan att detta påverkar punkt 2 eller 3.

2.   Beslut eller domar från en domstol i ett tredje land och beslut från förvaltningsmyndigheter i ett tredjeland där det krävs att en offentlig myndighet, en fysisk eller juridisk person som beviljas rätten att vidareutnyttja data i enlighet med kapitel II, en leverantör av dataförmedlingstjänster eller en erkänd dataaltruismorganisation överför icke-personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning från unionen eller ger tillgång till sådana icke-personuppgifter som innehas i unionen får endast erkännas eller genomföras på något som helst sätt om det grundar sig på en internationell överenskommelse, såsom ett fördrag om ömsesidig rättslig hjälp, som gäller mellan det begärande tredjelandet och unionen, eller ett sådant avtal mellan det begärande tredjelandet och en medlemsstat.

3.   I de fall då, i avsaknad av en internationell överenskommelse som avses i punkt 2 i denna artikel, en offentlig myndighet, en fysisk eller juridisk person som i enlighet med kapitel II beviljats rättigheten att vidareutnyttja data, en leverantör av dataförmedlingstjänster eller en erkänd dataaltruismorganisation är adressat för ett beslut eller en dom från en domstol i ett tredje land eller ett beslut från en förvaltningsmyndighet i ett tredjeland om att överföra icke-personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning från unionen eller ge tillgång till sådana icke-personuppgifter som innehas i unionen, och efterlevnaden av ett sådant beslut skulle riskera att medföra att adressaten bryter mot unionsrätten eller den nationella rätten i den berörda medlemsstaten, ska tredjelandsmyndighetens överföring av eller tillgång till sådana data endast äga rum om:

4.   Om de villkor som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda ska den offentliga myndigheten, den fysiska eller juridiska person som beviljats rätt att vidareutnyttja data i enlighet med kapitel II, leverantören av dataförmedlingstjänster eller den erkända dataaltruismorganisationen tillhandahålla den minimimängd data som är tillåten till följd av en begäran, baserat på en rimlig tolkning av denna begäran.

5.   Den offentliga myndigheten, den fysiska eller juridiska person som i enlighet med kapitel II beviljats rättigheten att vidareutnyttja data, leverantören av dataförmedlingstjänster eller den erkända dataaltruismorganisationen ska underrätta datainnehavaren om förekomsten av en begäran från en förvaltningsmyndighet i ett tredjeland om att få tillgång till dess data, innan den tillmötesgår den begäran, förutom då denna begäran avser brottsbekämpande ändamål och så länge som detta är nödvändigt för att skydda brottsbekämpningens effektivitet.